säta (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
säta sätufolk , sätu garþer säthogardher . sätagardher . sätegardher: -gardh Styffe, Skand. und. unionstiden, 2 uppl., s. l287 (urk. fr. 1508); -gardhen FH 5: 84 ( 1482) . sätegarder. säthegardher. sätthegarder), sätunämd sätu stuva , sätu sven säthe- ) L. 1) sittande. " i sätu ok gångo " KS 53 (134, 57) . 2) vistelse. " nar han hawir rolica säto (residentiam quteam) j sinom gardh " Bir 3: 305 . 3) säte, sittplats, plats. uppa the andra stoolanna och säthor TK 271 . 4) boning. " sidhan flutte abram sina säto (tabernaculum) " MB 1: 180 . Jfr a-, bordh-, en-, heþers-, hus-, qvar-säta.