saka (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

saka v. saaka . -ar , -at ), eg. strida. 1) anklaga, klaga på, rikta klagomål mot. han rögher och sakar (accusat) rätwisa domarns rätwiso Ber 121 . - (?) sworo, att thesse effterne råår äre rätte råår . . . och thesse effterne saakat till wadfall BtFH 1: 77 ( 1482, nyare afskr.) . klaga på, skylla på. the saka (causantur) altidh wanskilse Bir 1: 224 . ib 2: 326 . 2) bestrida, neka. " jak kan thz ekke saka " RK 3 . 3729, 3735. 3) skada. " ther syntes hwaske saar ellir äär epter som henne sakat til forenna " Lg 3: 361 . - opersonl. idher skal änkte vätta saka (d. v. s. I skolen ej lida något ondt) Iv 843, 5705 . Fr 1220 . oss skal ey saaka RK 1: 4215 . " tha hade mik enchte sakat " Di 83 . " at portenskulde han ey taka swa at hans liiff ey saka " Iv (Cod. B) s. 208. ware swa giorth thz matte ey sakä (skulle ingen skada uppstå) MD 7 .