sakta (2)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk ab adv.

sakta adv. 1) sakta, varligt faren sakta (gån försigtigt till väga) RK 2: 8282 . " ib 3: 1350. ati fara wiseliga oc sa met honom " FM 489 ( 1510) . 2) sakta, lugnt, fredligt. saa frampth i wylin tala sakta RK 3: 2977 . 3) lätt, utan svårighet. wy wardom sakta saathe om i thalin tiil matte RK 3: 2978 . 4) lätt, väl, nog, måhända. haffwa j monga m. (1000) mr (d. v. s. marker) at spilla bort, kan sakta hända, at the ma än en tidh nyttoge wara FM 489 ( 1510) . - Jfr osakta.