salter (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

salter adj. L. 1) salt, saltblandad. " döpte hana . . . i saltom sio (in mari) " Bu 505 . innan alscona watne friscu ok saltu Bil 388 . " thz som saltasth är thz säth för sigordh swen " Di 228 . 2) salt, saltad, inlagd med salt. " salt nötäkyot " SD 5: 637 ( 1347) . salta fiska LB 3: 171 . Bir 5: 32 . BSH 4: 318 ( 1502) . han skal icke äta salt maat LB 7: 318 . - Jfr osalter.