san (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
san saan ) 1) sanning, det som är sant el. visst. for san, såsom sanning el. sant, för visso, för sann. iak hafwer hört fore san ok skäl Al 2741 . ij skulin wita fore rätta san ib 3089 . MD 43 . thz segher jag her för wissa san RK 3: (sista forts.) 4706. iak kan thz ey sighia for san Iv 4355 . viste thz görla tha for san ib 5559 . ib 921, 5637 . MD 446 . mykit wärre foro the forsan RK 2: 686 . - visshet. iak sigher thz mz rätte san Iv 1374 . Al 2927 . 2) bevis? hwar sum sik bindir thär til. at han wil pröua vp a nokon thässa sak. brister sithan ok är egh san. taki vp þa plikt han hafþe hanum ätt SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). 3) samfärdighet, sanninsgkärlek, redlighet, tro, heder. jnthe löpthe ok inghen saan findz nw sköt medh nagan man MD (S) 265 . - i bekräftelser. the sworo oc loffuade a tro och san RK 2: 4048 . jak wil sighia a rätta san Al 2471 . ib 9324 . " sigh os a thina san " ib 117 . " jak sighe thz a mina san " ib 3337 . ib 4396, 7304. MD 13 . Fr 1322 . " iak lofuer thik thz a mina san " Iv 2766 . " thz veet iak a mina san " ib 4172 . iak reedh then vägh a mina san Fr 1101 . " iak fan ther ey swa höfuizskan en man ther mik tokt viiste a mina san " Iv 809 . ib 3923 . Al 934, 2064, 4602, 5862 . wij föliom idher a wara san MD (S) 253 . - (?) han (Gud) gaff honom (Adam) swa erligh san MD 7 . (Af de anf. ställena kunna de, hvarest san icke föregäs af ett adj. el. pron., som angifver fem. genus, föras till sander, m.) - Jfr osan.