skändeliker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

skändeliker adj. skändeleker: -lekan Bu 401 . skändelikin. skämdeliken (ack. m.) MP 1: 74 . n. skändelikit ib 87 ; Ber 207 ), 1) skymflig, vanhederlig, neslig. varþfangen vnd[i] skändelekan þräldom Bu 401 . " hwat ey hände honom skändelikin (ignominiosa) dödhir " Bir 1: 52 . 2) skändlig, nedrig. " ysbosäth som teknar skämdeliken man " MP 1: 74 . " thu äst . . . skändelikare (abominabilior) än iudane " Bir 1: 124 . " enkte är skändelikare än nizsker man " Ber 125 . " mz oqwemelicom ok skendelicom ordom " SO 79 . " hör ey skändelica thungo (linguam nequam) " MP 1: 299 . ib 2: 53, 222 . wrankt hierta och skändelikit (cor nequam) skal tynghias mz sorghom ib 1: 87 . 3) usel, ringa. " ey wilt thu minnas huru skändelikit (vilis) thit wphof war " Ber 207 .