skalker (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
skalker schalker . -ar ) skalka munder , skalka par , skalka snille , eg. tjenare. 1) lågsinnad el. nedrig person, skälm, usling. räkkir halsin til thäs fula skalksins stupogrefwans budhi (ad jussum vilis et nequam spiculatoris) Bo 82 . " kom iudas . . . gangande for thöm snödho skalkomen " ib 188 . " riballa oc skalka ib 190. af fulum mannom ok ondom skalkom " KS 35 (90, 37) . " een stoor skalker " MB 2: 291 . " the haffdo manga skalka i thera färd " RK 1: 3099 . " lop en förrädare och skalk fran mik " BSH 5: 366 ( 1509) . " thu gör som skalk ok ey ridderlik " Al 2083 . " o thu höfärdogaste skalker " Lg 3: 683 . " likare . . . enom qwättä karla ok skalka herbärgerara " ib 541 . Al 716, 2091, 2710, 10456 . RK 2: 1929, 5821 . MD (S) 260 . Di 68 . MB 2: 248, 253, 292, 305 . " gyltra skalka skrymptelikhet " Ber 3 . ib 31 . kallar nager sin brodher tywff schalk eller herransson SO 79 . ib 98, 109 . 2) odåga, lätting, slyngel. swa är skalk i scola som fämpta hiwl i wangn GO 1068 . swa är skalk i bland folk som vggla i bland krako (turbant bubonem volucres wlgus nebulonem) ib 1012 . 3) person som är begifven på ett sysslolöst el. yppigt lif, fråssare. " man skal enom skalk fylla för öghon än maghan " GO 981 . - Jfr marskalk. 1) skälmstycke. " iak giordhe idher aldre skalka par " Al 1254 . 2) vrångt el. falskt påstående? gat han ey länger lidhit thera skalka par (calumniam) Ansg 205 .