skarper (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

skarper adj. 1) torkad, torr. " tw ¨pund skarpa fisca " SD NS 1: 656 ( 1407); jfr skaprfisker. vart brödh hwilkit nw skarpt oc mögladh är MB 2: 25 . fersth brödh är . . . gätre en gamalt och skarpt LB 7: 96 . " fly alla handha tor och skaprp äthande warwr " ib 189 . 2) skrumpen, infallen, tunn. " mik thykker tik fasta wara skarp och blek och mio och mger och jarp " MD 383 . 3) hård? som . . . alt there kööt op aatho jn til synwnar ok skarpa benen LfK 231 . 4) hvass, skarp. skarpa tighlith oc hwassa skalen ST 99 . eth skarpt swärdh MB 2: 76 . ST 374, 419 . HSH 19: 158 ( 1506) . 5) skarp, genomträngande, gäll. naar baswrnes lywdh görs langdräktogt oc skarpt j idhrom örom MB 2: 14 . 6) skapr, svår. " satthe them . . . i iärn och skarp fengilse " FM 452 ( 1510) . - skarp, hård, sträng. skarp näpsth FM 610 ( 1513) . fange eth skarpt tiltal BSH 5: 486 ( 1511) . - n. adv. skarpt, strängt, eftertryckligt. talede jag . . . ganske skarpth FM 305 ( 1507) . - Jfr fulskarper.