skoghgangin (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
skoghgangin p. adj. öfvervuxen af skog, skoglupen. skoghgangen (för gangna) jordher SD NS 1: 171 (1402, gammal afskr.). blifwer thet (ɔ: gotzit) ödhe, skoggangit ok förderuat GS 54 ( 1459) .