skyn (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk nn

skyn skön . schön . sköön ) skynia kona -kuna ) 1) skönjande, urskiljande; efterseende, aktgifvande. the . . . slogho hwar annan wtan skön (utan att se till el. bry sig om huru slagen träffade, blindt) Va 12 . - kunna skyn, se, urskilja. äy kunde han skön vm han rakade konungen Di 189 . 2) seende, insigt, förstånd. kunna skyn, se, inse, förstå. kan engen skön hwilken ider sig winna mag Di 157 . ib 259 . - med dat. ther kunne ängin andro skön vtan thz ware folka kön Al 44679 . - förstå, förstå sig (på). med gen. han kan ey gotz skön MB 1: 349 . " i kunne thes äy skön. at iak rader ider got rad " Di 71 .kan wel skemptan (kan fattas ss dat. el. ack.) skön ST 72 . - med prep. a (up a). som väl kan skön a mynteno Bir 2: 59 . vi kunnom ther äkke . . . skön aa Bo 233 . MB 1 . 75. the kuno ey skön oppa högha gudz iärtekne ib 349 . 3) undersökning, pröfning, bepröfvande. " tha staa tz til brödra skön " SO 85 . " thz schal suennen hosbondanom i gen giffua epter dandemanna schön " ib. " epter dandemans sköön ok böön " ib 82 . " näffzes äffther konwngsens skön " PM 23 . " thän ther thiänar a skön (hvars lön bestämmes efter husbondens bepröfvande) " Bo 65 . Jfr skynia.