sprängia (1)

sprängia v. pres. -ir . part. pret. -dher . spränder, se besprängia. sprender L.) , sprängia ut , spränga ut; komma att brista och falla ut. hans hästar traddde oc sprängde wth badhin öghonin a thi barneno JP 43 . Jfr utsprängia. - Jfr besprängia.