staþfaster (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

staþfaster adj. komp. stadhfastaren DD 3: 16 (1330, afskr.)), L. 1) stadig, fast, fäst vid ett bestämdt ställe, som ständigt är på samma ställe, ej vexlande plats. hördhe them ey til at hawa stadhfast gudz hws, för än the komo siälwe til stadga MB 1: 482 . 2) stadig, fast, kraftigt gällande. at thätta skipte sculi wara thes stadhfastaren DD 3: 16 (1390, afskr.) .