stava (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
stava v. L. 1) förestafva. cyprianus swoor swa som han stawadhe edhin ST 312 . som witnahde ok effter sworo stafuadhom edhe SJ 84 ( 1441) . ib 133 (144), 148 (1446), 159 (1447) . 2) stafva, (vid läsning) hoplägga bokstäfver till ord, uppdela i bostäfver el. språkljud. vardh han sva gudhelikin, at han lärdhe läsa saltaren, än tho at han inkte kunde stafva (ut psalmos . . . memoriter sine literis diadicerit) Ansg 203 . " när thu clemens staffuer tiill rygge " Lg 3: 63 . - stafva, bokstafvera. han . . . lärde sielff maala sancte beläthä ok thessa try nampn at staffua ihesus maria ok anna Lg 3: 29 .