straf (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
straf straff ) ? och n.? (Fdan. straf. Mnt. straffe, f.] 1) bestraffning, tillrättavisning, förebråelse. han maatte egh ath höra stra thaa han wille illa göra MD (S) 200 . tw . . . gat wäl lidhit straff oc awitilse LfK 141 . - tadel, förebråeldw. swa forwan then kesaren goodh thera straff medh tolomodh MD (S) 272 . " meg straff oc lyte giffua (klandra och lasta) " RK 3: (sista forts.) 4403 . - (?) fforhopandes eder eij tiil straffs eller ffor när wara thet i mich tilsagt haffue vnder stoholms sloth och swerigis cronä HSH 24: 36 ( 1512) . 2) straff. thöm börbä (för bördä) ther stor straff fföre FGM 188 (1504). frankes konwng trengde the landet fraå han todes ey giffua straff. ther aå (d. v. s. hämnas deför) RK 1: (Yngre red. af LRK s. 267.