skiällikhet (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

skiällikhet 1) urskillning, förstånd, eftertänksamhet. - förstånd, förnuft. människionna skälikhet (rationalitas) wndhirgiffwin köthino SpV 368 . " thu haffwer j siälinne tre naturas . . . . skälikhetena (rationalitatem) " ib 502 . ib 508 . 2) förstånd, besinning, sans, förnuftig måtta. at the sielff regere och bestyre kune theris ägit i redelighet och skelighet STb 5: 28 ( 1514) . 4) det som är rätt och billigt, det som är tillbörligt. at them ske therfore lika oc skälighet, som thera hafua swa mist aff them som hafua thet taghit Rydberg Tr 3: 163 (1436, samtida avskr.). ath hustrun skulle widerfares skeloheth aff hanom for sin schada STb 2: 220 ( 1487) . - skälig ersättning el. gottgörelse. huru . . . jec ville enghin skeligheeth göra ellir aname aff honum Arfstv 22 ( 1461) . " faar ecke jak stragx skälighet ther fore, tha skal . . . " STb 1: 400 ( 1482) .- wiil henne arffua samma halffue gard ighen lösa fför mögelighet och skäligheth tha skole the meth laghen nemesth ware SJ 2: 259 ( 1494) . STb 3: 235 ( 1495) . SJ 2: 272 ( 1495) . - Jfr oskälikhet.