skita (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

skita v. pres. skither PMSkr 228, 274 . impf. skeet SvKyrkobr (Lucid B) 220 . part. pret. n. skitiitt PMSkr 631 (avsrk.). skytit SSkb 53 (1502-03). best. m. skethne STb 5: 226 (1519)), 1) cacare. " när fäth skither slemogth oc osmälth " PMSkr 228 . skither hökeen blodh ib 274 . - part. pret. nedsmutsad, orenad; förorenad, oren. järnn wärkas aff orena jordzlige qwechsölffue, och aff androm brännesten, och ty rostas thett och är skititt PMskr 630 f. (avskr.) - smutsig. skytit smör (vedernamn) ibidem decedit j öre SSkb 53 (1502-03). - i förbindelse med ett namn. skethne jap j lädinge STb 5 226 81519). 2) pedere. tha kom dielen ok skeet fult huset ok ropandes opp j högt sagde tolko lesningh höfes väl tolkit rökilse SvKyrkob (Lucid B) 220.