slember (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

slember adj. ack. f. sleema J Buddes b. 162. n. slempt Trof 259. pl. n sleem SpV 176 ), 2) dålig, usel, oduglig, ärdelös, ringa. hör siälffwan härran, liknande himerike widh sleem (vilibus) thing . . . swa som sinarps kornith, nar thz är saath swa 'är gdz rike SpV 176 . " huat är jak een vsal man aff vsla ok sleema vätzko " J Buddes b 162 . 3) ond, slem. " han hade kallet hans weueres hustrv en fforwunen höe och mong andre oquedens ord, fulle och slem Stb 5: 197 (1518). "