snara (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
snara pl. snärär J Buddes b 173 ) , snara. " queolus lithen snara " GU C 20 (hand 2) s. 64. han (ɔ djävulen) säther syna snärär ore myna föther J Buddes b 173 . Jfr fota-, ta-snara.