sniälder (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

sniälder adj. best. form sing. nom. f.? sniälle Mecht 140 komp. snällare MP 4: 154 . SE Sdw 2: 1303), L. 3) vis, klok. vir prvdens placeit magnatis een sniäller (el. möjl. snäller) man skal täcchass herromen GU C 20 (hand 29 s. 110 ta lofuade han (ɔ husbonden) thän vranga syslamannen for thy han war snäller widh sik siälffuan (jfr GVB Luk. 16: 8: at han wijsligha giorde) MP 4: 154 . thessa jorderikis människior the ära kyndoghe ok snällare j sina kyni . . . än lifsins syni (jfr GVB Luk. 16: 8 . .. äru wijsare än liwsens barn) ib. 4. skicklig att tala, vältalig. . . . som vittnar om lätthet att tala, ledig, flytande. eloquencia thz är sniälle talan Mecht 140 . 6) sedesam, laglydig? Jfr V. Jansson, Acta Philol. Scand. 19: 37. - Jfr osniälder.