spilla (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

spilla v. spylla . impf. spilte . spelte J. Buddes b 151. supin. spilt Prosadikter (Sju vise m C) 239 . imperat. spill Kyrkohist Årsskr 1922 s. 326 (1498)), L. 1) spilla. - spilla, utgjuta. tha spelte then godhe herren jnnerliga tharar J Buddes b 151 . - spilla, tappa. ath the hanom aff thogo xviij (18) öre, som han ner sigh hade och the spilte vtj snyön j sin druckenschap STb 2: 512 ( 1491) . 3) låta gå förlorad; förstöra, fördärva. tha swepte hon sina nykla i dwkin oc stodh op bradhelika oc nyklane rykte dwkin oc spilte allan matin Prosadikter (Sju vise m) 141 . thu hafwer . . . thyna tro och ära thu hafde mik ofuadh opta kränkt och spilt ib (d:o C) 239. jnthe war j mellon jasonem oc mededeam som thera samtaal kwnne spylla Tr9j 12. - förstöra, göra slut på. Se Sdw 2: 1304. 5) kränka, bryta. spill ey hionalagz tro Kyrkohist Årsskr 1922 s. 326 (1498). - Jfr be-, umkul- (Sdw 2: 803), utspilla.