spotta (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

spotta v. sputta . -ar , -adhe , -at . sputa: -adher SkrtUppb 219 ), 1) spotta, ur munnen utstöta spott. tha sputtar hon j handena SkrtUppb 269 . 2) spotta, utspotta, ur munnen utstöta. han sath och sputtade hanom igen liskien j ögonen STb 3: 211 (1495). 3) spotta på, överhölja med spott. herra ihesu christe som . . . war fangadher ok sputadher aff iudhumSkrtUppb 219. han . . wardh . . . spwttadhr i siit ärofwlla änlitte ib 295 . JMPs 458. 4) bespotta, håna. med ack. hugin kesare mälte öwrit hafwin j mik mz ordom spottath Prosadikter (Karl M D3) 333 . Kyrkohit Årsskr 1922 s. 324 (1498). 5) avvisa, stöta bort. med prep. mote. mädhan siälff maturanna atskililse städhir ekke thz til sik, som andhre nathur är almänth ällir eghlikit, wthan hällir spottar mote thy, swa som thz alzstingis ware thy genwardogt (immo quasi penitus contrarium respuat) SpV 354 . Jfr nidher-, ut-spotta och besputta.