stänkil (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
stänkil stenkil . stenkel . pl. ack. stenkele ÅK 58 ) , kvast el. dyl. varmed vigvatten stänkes. Jfr Hildebrand, Sv. Meelt 3: 400 f. apersorium rii stänkil GU C 20 s. 39 . jsopus . . . jsop oc stenkil aff ysop ib (hand 2) s. 46. jtem bör honum (ɔ: klockaren) . . . j huart kar (ɔ vigvattenskar) färdogha stenkele halda ÅK 58 (jfr stänkilse). jtem . . . bör honum (ɔ: klockaren) superpelliatum fore mädh wigde watns kätilen oc cappalanum mädh stenkelen oc curatum mädh rökilse kareth jn preocessione ganga ib. ss tillnamn. Jfr C.-E. Thors i Personnamn från medeltid och 1500-tal utg. av I. Modéer s. 80. oloff stenkil ib (1431) .