stamber (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

stamber adj. stampner SSkb 30 (1501-02) . best. m. stqmme. -a stampme STb 2:228 (1487), 361, 376 (1489)), 1) stammeniels stammande. - i förening med egennamn el. ss tillnamn. stampme jacob olsson STb 2: 228 (1487). ib 361, 376 (1489) . jöns stampner SSkb 30 (1501-02). niels olfson stamma ATb 3: 212 ( 1508) . ib 224 ( 1509) . 2) tveksam, tvekande? tha sporde konungen laris till huru han thet breff fongit haffde . . . tha stod han therinnan stamber en liten stund oc bleff förfäred HSH 16: 88 ( 1527) . Jfr stamul.