straffa (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

straffa v. -ar , -adhe ) 1) bestraffa, tillrättavisa, förebrå. jncrepo . . . straffa oc aawitha GU C 20 (hnd 2) s. 21. thu äst allom redhaboen at hiälpa . . . strafwande oc radhande oc draghande them til gudz fran syndinne Mecht 139 . laurens . . . sadw sig jntet aff hahom (ɔ Olof) fanga vtan vhöffuitz taal. tha fulle borgamestara och radit ther ok straffade oleff ther fore STb 3: 460 ( 1499) . - med ord angripa, vända sig bestraffande mot. jurgare . . . kiffua straffa GU C 20 (hand 2) s. 51. comminari höta oc straffa ib s. 143 . - beskylla, anklaga. jnsimulo . . . käre oc straffa GU C 20 (hand 2) s. 31. - klandra. om sak. han straffade konungh karlss doom Arfstv 27 ( 1461) . ib 45 ( 1461) . . . . ath spöria eskils hustrv til om hon ville straffa theris rät ellir vädia moth rettin ATb 1: 369 ( 1472) . " han vilde ey straffa vtan fulkompna medh synom mandom the lagh ok räth " MP 5: 83 . 2) straffa, låta (ngn) undergå straff. jak loffwar oc takkar tik . . . at thu wille fför wärldhenna athirlösn . . . straffwas aff thinom fföradhara SvB 522 (b. av 1500-t.). 3) utkräva straff för (ngt). en wärslikin konunger straffa päningen som ogilder är ok forfalskadher MP 4: 262 .