stumber (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

stumber adj. stom SvB 252 (omkr 1500) . pl. m. stumme ib 265 (senare h. av 1400-t.)), 1) slö, dum? förtretlig, sur? för thy at wy warum för j ware helso, og salugheyt duli stumme ok fakunnoghe SvB 265 (senare h. av 1400-t:9. välsignad wari thu, som aldrig war stom, älla fakunnogh ib 252 (omkr. 1500). 2) stum? ss tillnamn. olaff stum KTb 163 (efter 1449?) (möjl. att föra till 1).