sukka (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
sukka v. pres. konj . 3 pers. sukke Mecht 319 ) , sucka. mer[e]o . . . sukca GU C 20 (hand 2) s. 135. jak wilde, at jak formatte graata oc sukka (härefter sannol. ett til överhoppat) tik (ad te gemere) aff nydharsta jordhinna grwndom Mecht 253 . han . . . sukke til mik (ɔ Jesus), aff jnnersta hiärta (toto quo potest corde suspiret) ib 319 . Jfr fulsukkande.