svälta (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
svälta v. part. pret. sultin: swithna JMPs 417. swultin: swultne Hel män 161 . swoltin . swolten ) , - part. pret. sultin, 1) ihälhungrad. Jfr dödhsultin (Sdw 1: 214). 2) utsvulten, uthungrad. tha ga the (ɔ de sjuka djuren) länge oc dwjna oc warda swoltin PMSkr 244 . - uthungrad, hungrig. ga kring vm stadhin, swasom swultne hunda Hel män 161. achilles . . . kom som swolten hwlff j blandh lamb rändande j troyaners häär Troj 220 . nar the kommo jn i skoghen, mötthe them twa swlthna wargha JMPs 417. - utsvulten, mager. PMSkr 276 . " skodha hwath heller han (ɔ falken) är fether äller swoltin " ib 278 . breseida . . . war myket fagor ey . . . myket spärlymmad ellir swolten Troj 76 . - Jfr forsvälta.