sven (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

sven swän . sween NMU 1: 146 ( 1488) *svena klädhe svena lön sväna- . swene- ) *svena thiänare swene- . tienere ) L. 1) sven, gosse. - yngling, ung man. een friiborin sween NMU 1: 146 ( 1488) . 2) sven, tjänare . . . gik heem oc spordhe swenana at hwar husbonden war Prosadikter (Sju vise m) 138 . MP 5: 161 . - med särsk. avs. på svenska förhållanden: sven, vapensven. bekännes jach . . . mich haffua . . . anamath ena sonan aff jönis laurensson, her swarte jönissa swen, fore min dödha frenda SD NS 3: 370 ( 1418) . 3) sven, väpnare. a) i särsk. uttryck med prep. och subst. vapn: sven a vapn m. fl., eg. sven som gör tjänst med fulla vapen. Jfr R. Pipping, Kommentar t. Erikskrön. 678 o. där anförd litt. b) i samma betydelse utan dylik tillagd bestämning. iak welburen swen nilis jonsson Svartb 520 ( 1477) . " stodh vp i retten velbordich swän benct karlsson " SJ 2: 142 ( 1489) . FMU 6: 69 ( 1497) . - Jfr aker-, bakara-, brödh-, bya-, duka-, dura-, fataburs-, fiskara-, foghata-, gamal-, gild-, gilde-, gildis-, gulsmids-, gärningis-, hof-, kamara-, kloster-, koparaslaghara-, korhald-, källara-, känne-, köp-, ledhe-, myntamästara-, mästar-, pungamakara-, qvärn-, qvärna-, redho-, ridh-, skomkara-, skräddara-, slädha-, sma-, smidha-, snare-, stal-, stuvu-, vaghn-, sände- (Sdw 2: 594), thiänista(Sdw 2: 712) sven.